Balans i livet

Det finns massor av olika dieter, det kommer nya dieter i samband med att trender ändras det följer helt enkelt mode. Oftast handlar en diet om att man vill ha en "kvick fix" det vill säga att du går ner i vikt super snabbt, men det sorliga med det hela är att i samband med att dieten avlutas avslutas oftast också viktnedgången och resultatet brukar vara (för mig) att du går upp i vikt igen oftast mera än vad du gick ner. Jag har "genom åren" lärt mig att dieter oftast inte passar mig, det gäller att hitta en livsstil som man årkar leva med och som inte drar en till vansinne. Det hela handlar om balans för mig, inte enbart balans med kosten utan också i livet, det är inte alltid lätt. 

 Utgångs punkten för mig denna vår har varit att hitta mig själv, det i sin tur har lett till en hel del stress för mig. Balans och stress går liksom sällan hand i hand. Vet faktiskt inte egentligen vad som triggade igång stressen, många faktorer i mitt liv har påverkat stressnivån. Motion är oftast en stressavsöndrande faktor, men för mig blev det tvärt om. Allt i mitt liv började handla om motion och kost, jag lade mycket energi och tid på dessa saker. Då jag mäkte att det gav resultat och jag började årk lyfta tygre vikter i gymmet och det blev lättare för varje gång jag sprang 5 km, blev också mina krav större och högre. Jag lade otroliga krav på mig själv, så som att äta "rätt" sova "rätt"minst 7-8 timmar om natten och träna mycket, det var viktigaste för mig att få timmar att träna minst 12-23 timmar i veckan. Alla dessa saker är ju "nyttiga"och bra det vill säga det är hälsosamt att röra på sig, prioritera sömn och äta nyttigt för mat det har jag nästan alltid älskat så jag åt stora men nyttiga portioner.

 Det var nu jag själv lade märket till att jag blanserade på en tunn tråd, gränsen mellan att det skule slå över inte var så stor. Varningssingnalerna började ringa för mig, min kropp började säga till. Min kropp höll inte att träna 20 timmar i veckan, vaderna och fötterna började säga i från.  Jag hade ju inte gått ner i vikt alls, men min mens slutade att komma(och nej jag är inte gravid). Jag började få sura uppstötningar, halsbränna. Jag hade svårt att varva ner och kroppen gick på övervarv ständigt. Jag intalade mig själ att det kommer bli bättre efter mitt marathon, då kommer jag att kunna varva ner. 

 Har de senaste veckorna arbetat mycket med mig själv, intalat mig själv att träning inte är allt. Jag kan inte få de resultat jag vill ha över en natt och att det kommer att ta tid, men det är okej. Låt det ta tid "för det här är ingen kvick fix" jag går igenom, detta är mitt liv min livsstil.