En helg i Helsingfors

"Ja no faan ska jag spring, tynger i mig lite burana och dessutom behöver jag ju int spring hårt inga rekordtider" Är hemkommen efter en super härligt Helsingfors resa tillsammans med min kära mor som jag fick med lockad. Vi startade på fredag morgon strax efter 1 var vi i Helsingfors, checkade in på hotell var vi träffade några hockey spelare ur det finska landslaget. "Där kommer en ishockey spelare" sade mamma på grund av min förkylning hade mina öron slagit igen så jag hörde inget och frågade va, vavva? Mamma var tvungen att nästan skrika för att jag skulle höra självkart hörde de andra också på grund av det, men det skrattade i bara åt. Fredagen i övrigt bjöd på lite shopping kaffe och mat på stan, vi satsade på amarillo ett säkert ställe.
Lördag började jag med en dunder frukost, jag åt så mycket så jag var nära på att spy. Jag intog frukosten strax före 10 min plan var att inte äta något annat än frukost före jag skulle springa eventuellt en banan om jag kände jag behövde det. Vi checkde ut min nummer lapp på tölön kisahalli alldeles intill olympia stadion. Där hade också intersport varor till försäljning i nedsatt pris, var jag köpte en rosa tröja och en lilla vattenflaska. Träffade många "bekanta" vid tölö bland annat folk vars blogf jag läser varav 2 av dem kommer från sverige.
Jag hade lite svårt att hitta starten men hann dit dock i tid, så otroligt mycket folk. Det vat härligt att se gamla, unga, vita, svarta, gula, kvinnor och män samlade på ett och samma ställe otroligt att något så enkelt som löpning kan föra en så stor skara människor samman. Var faktist inte så närvös före starten som jag vanligtvis brukar vara kände inhen press jag hade ju satt som mål för mig själv att komma i mål, med tanke på förkylningen. Det vat trångt vid starten alla ville i väg och jag hade ingen fördel med att vara kort det resulterade i många armbågar i bröstet. Efter några kilometer märkte jag att jag hade alldeles för mycket kläder på mig jag hälde några vattenglas över mig och det kändes betydligt bättre redan då. Jag sprang och på i en relativt lugn takt det känndes inte så tungt vilket var mitt mål jag ville inte känna mig död. Efter halva loppet blev det lite mindre folk och mera utrymme, jag höjde lite farten men kände jag hade mycket mera att ge jag ville det skulle vara så, därför behöll jag den lugna farten. Jag sprang om en efter en och såg folk börja gå och spy, jyst då kände jag mig extra glad för alla timmar tränig jag satt i vinter. Det känns lite trist för loppet känndes bra och om jag bara inte skulle ha varit förkyld så kunde min tid ha varit riktigt bra. Det är bara att acceptera situation och vara extra glad för hur jag kände mig efteråt, första gången jag varken började må dåligt och kroppen i sig själv känndes riktigt bra. Vi fick mat utdelat strax efter loppet bland annat banan, youghurt, bröd med mera vilket jag med glädje åt. Duchade vid en simhall strax intill stadion, folk spydde och låg på golvet där. Skadeglädjen är den ända rätta glädjen brukar de säga, men jag kände med dem för jag har också en gång vatit i samma situation. Tankarna flög i huvudet "det är på detta viset man ser skillnaden på en tränad människa och en otränad" det vill säga hur man mår efter sitt lopp.
Nu är det bara att tagga och ladda inför Stockholms marathon och hoppas på att bli frisk och förbli så. En halv marathon känns inte såå stort men jag väntar med spänning på Stockholm och förväntar mig inte samma resultat och "må braa feelis" som helsknki city run förde med sig. Är trots allt nöjd med en trevlig helg i Helsingfors, glad för en erfarenhet rikare. Nästa år på nytt! :)