Det är mycket nära nu, jag har aldrig förr varit så nära förut! Det bränner lite i fingerspetsarna då jag nuddar vid tanken om att krossa mållinjen efter mitt livs första Marathon lopp, jag ler. Jag bestämde mig för att köra simning som mitt allra sista pass, en träningsform som gör att min kropp ryser av blotta tanken. Jag kände mig snabb som fisken i vattnet idag, jag får en otrolig frihetskänsla av att simma. Allt mellan varven håller jag huvudet under vattnet några sekunder för mycket på flit på grund av att jag gillar känslan av att tappa fotfästet och kontrollen mellan varven, nej jag är inte alls självmordsbenägen. Alla träningspass är gjorda nu är det bara att andas ut och om jag får panik är det bara att ta en titt i träningsdagboken och känna mig stolt och njuta en aning av alla otroliga träningspass jag gjort i vinter och vår. Träning gör att jag känner mig hel, alla otroliga endorfiner jag får av att röra på mig gör att jag nästan gråter av bara tanken.
Nu återstår det bara att tanka, tanka och tanka vätska och mat om vart annat. Packar min väska och styr min kosa mot Stockholm, det här kommer nog gå bra ska ni se. Optimistiska tankar och positiv energi tar jag med mig, oj vad detta kommer att bli roligt! Och som min bästa vän sa "om det inte går att springa så går du, du kan ju alltid tänka på att du solar" så om ni ser någon på tv4 som är utan kläder så är det bara jag som inte hade energi och började sola istället, för i mål det ska jag banne mig komma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar