Här kommer alla känslorna på en och samma gång

 

"Här kommer alla känslorna på en och samma gång" bara ni kunde få känna samma känsla som jag har i kroppen så lovar jag er att var och en av er skulle springa. Det fanns många fina budskap skrivna på kläderna under loppet så som "jag springer detta för min far som avlidit i cancer" eller "smärtan går över men stoltheten den har vi kvar" "smile you paid for this". Vet inte vad som flög i mig men under de första kilomerarna hade jag gråten i halsen, en bidragande orsak var att en man hade ett band runt sin midja som en kvinna hade fastbundet i sin hand, jag antar att hon såg väldigt dåligt. Jag tänkte detta måste vara meningen med livet, att finnas till för varandra. Allt var så mäktigt och stort och jag lyckades att njuta under hela loppet.

 Jag valde att starta riktit saktat eller i en mänsklig takt som gjorde att jag årkade springa hela loppet utan några som helst problem. Jag ville att min första mara skulle vara kul och att jag kunde njuta av den, vilket jag gjorde.

 Typiskt nog vaknade jag med huvudvärk samma dag som jag skulle springa men jag laddade in med några burana och halvvägs på loppet släppte huvudvärken en aning. Jag var också tvungen att besöka bajja majja (toaletten) en gång under loppet, min mage ville inte riktigt samma sak som jag. Vid cirka 35 km började jag frysa en aning på grund av regnet, men för mig var vädret för övrigt perfekt. Mat och dricka fanns var och varannan km kändes det som i alla fall, vilket var lite väl ofta för mig på grund av att jag annars inte är van att dricka eller äta under mina löprundor men jag tackade och tog emot.

 Vi hade slagit vad i bussen som jag åkte med till Stockholm, det fanns många rutinerade och vana löpare med och jag var definitivt yngst medelåldern i bussen kunde eventuellt vara 45. Vi fick tippa vår tid och betala 2 euro och den som sedan kom närmast den tid de gissat fick behålla hela vinsten (ca 110 euro) Jag själv var 2 min 10 sekunder i från, men kammade trots det inte hem vinsten. Sluttiden på min första mara blev 4h 20 min en tid som jag inte skäms för att berätta men inget jag heller går runt och skryter om, nästa gång jagar jag tiden denna gång var mitt mål att komma i mål.

 Jag kan med säkerhet konstatera att detta definitivt inte var mitt sista Marathon lopp. Det är så otroligt roligt att hitta något man gillar att göra och blir på bra humör av. "Doing what you love is freedom Loving what you do is happiness"